Spanish 1746-1828 Francisco de Goya Locations was an Aragonese Spanish painter and printmaker. Goya was a court painter to the Spanish Crown and a chronicler of history. He has been regarded both as the last of the Old Masters and as the first of the moderns. The subversive and subjective element in his art, as well as his bold handling of paint, provided a model for the work of later generations of artists, notably Manet and Picasso. Goya married Bayeu's sister Josefa in July 25, 1773. His marriage to Josefa (he nicknamed her "Pepa"), and Francisco Bayeu's membership of the Royal Academy of Fine Art (from the year 1765) helped him to procure work with the Royal Tapestry Workshop. There, over the course of five years, he designed some 42 patterns, many of which were used to decorate (and insulate) the bare stone walls of El Escorial and the Palacio Real de El Pardo, the newly built residences of the Spanish monarchs. This brought his artistic talents to the attention of the Spanish monarchs who later would give him access to the royal court. He also painted a canvas for the altar of the Church of San Francisco El Grande, which led to his appointment as a member of the Royal Academy of Fine Art. In 1783, the Count of Floridablanca, a favorite of King Carlos III, commissioned him to paint his portrait. He also became friends with Crown Prince Don Luis, and lived in his house. His circle of patrons grew to include the Duke and Duchess of Osuna, whom he painted, the King and other notable people of the kingdom. After the death of Charles III in 1788 and revolution in France in 1789, during the reign of Charles IV, Goya reached his peak of popularity with royalty.  Related Paintings of Francisco de Goya :. | Die Lampe des Teufels | Self-Portrait in the Workshop | Atropos | Don Jose alvarez de Toledo y Gonzaga (1756-1796), 15th Duke of Medina Sidonia, 13th Duke of Alba and 11th Marquis of Villafranca | Portrait of the Countess of Chinchon |
Related Artists:
MAINO, Fray Juan Bautista
Spanish Baroque Era Painter, 1578-1649
oscar bjorck
född 15 januari 1860 i Stockholm, död av en hjärtattack i sitt hem klockan 03.00 den 5 december 1929, var en svensk konstnär och professor vid Konsthögskolan 1898-1925, och från 1918 även vice preses. Åren 1877-1882 var han elev till Edvard Pers??us vid konstakademins principskola och målade bland annat prisämnena Loke fängslas af asarne (1880), Gustaf Vasa inför kung Hans (1881) och Den förlorade sonens återkomst (1882, belönad med kungliga medaljen). 1883 fick Björck akademiskt resestipendium och vistades vintern 1883?C84 i Paris. Vintern 1884?C85 reste Björck till M??nchen, målade några porträtt, bland annat ett i helfigur av sin hustru. Våren 1885 flyttade han till Venezia och på hösten till Rom. Där målade han den stora modelltavlan Susanna (Göteborgs museum) och Romerska smeder (galleriet i Washington, en skiss till samma tavla finns i Göteborgs museum). 1887 målades i Venezia Veneziansk saluhall (nationalmuseum), Lördagsmässa i Markuskyrkan och andra tavlor. Efter en sommarvistelse på Skagen, där han förut tillbringat två somrar, 1882 och 1884, bosatte sig Björck 1888 i Stockholm. Han har sedan huvudsakligast målat porträtt. Bland dessa kan nämnas flera av konung Oscar (bland dem ett på Skokloster, ett i helfigur på Drottningholm, ett med krona och mantel, på Stockholms slott, ett som övergick i tyske kejsarens ägo), prins Eugen vid staffliet (nationalmuseum, 1895), kronprins Gustaf (Stockholms slott, 1900), konstnärens hustru (helfigur, 1891, Göteborgs museum) och friherre Nordenfalk (konstakademien, 1892). Dessutom skapade han några landskap, ett par genrebilder och olika dekorativa målningar. Från 1889 var han ledamot vid konstakademin och lärare vid Konsthögskolan. 1898 blev han professor. Björck var kommissarie för konstavdelningen vid Stockholmsutställningen 1897 och vid Baltiska utställningen 1914 samt för den svenska utställningen i London 1924.
Marmaduke Cradock
British 17th